Vilka uppgifter är relevanta

Lasse Granestrand arbetar som allmänjournalist på Dagens Nyheter. Han kritiserade, i närmare ett halvt dussin artiklar, såväl Tamas bok ”De apatiska” som det reportage i Uppdrag Granskning som boken delvis är baserad på.

Påstående: Granestrand hävdade i en artikel i DN att Tamas medvetet ”mörkar” uppgiften att föräldrarna till Vlad, den svårt sjuke tolvårige pojke vars avvisning firades med champagne på Migrationsverket i Solna, var ryska medborgare och inte vitryska som de påstod i sin asylansökan.

Vad står i boken: Tamas tar inte upp frågan om föräldrarnas identitet, men det beror inte på en önskan att ”mörka” – utan på att denna uppgift inte påverkade migrationsmyndigheternas handläggning av Vlads ärende.

Vlad och hans familj anlände till Sverige den 27 december 2001 och sökta asyl med motiveringen att pappan Edward förföljts i Vitryssland. De fick avslag från Migrationsverket den 5 december 2002. Utlänningsnämnden bekräftade avslaget den 31 oktober 2003. Därefter lämnade familjen, med hänvisning till Vlads hälsotillstånd, in flera nya ansökningar som samtliga avslogs.

Den 11 augusti 2004, långt efter Migrationsverkets och Utlänningsnämndens beslut i asylfrågan, fick polisen i Stockholm besked från sina finska kolleger att familjen uppgett fel efternamn och att de var ryska, inte vitryska medborgare.

Föräldrarna medgav att de hade använt fel identitet, men hävdade att deras berättelse för övrigt var sann; familjen hade varit bosatt i och utsatts för förföljelse i Vitryssland.

Både Migrationsverket och Utlänningsnämnden fattade sina avslagsbeslut utifrån uppgiften att föräldrarna var vitryska medborgare. Frågan om familjens identitet och medborgarskap påverkade inte heller de slutgiltiga avslagsbesluten från Utlänningsnämnden, som enbart behandlade Vlads hälsa.

I ”De apatiska” går Tamas inte in på frågan om familjens identitet, utan anger enbart de uppgifter – påståenden om trakasserier i Vitryssland – som låg till grund för de svenska migrationsmyndigheternas avslagsbeslut.

Även Granestrand har konstaterat att frågan om familjens identitet inte spelade någon som helst roll: ”Rent formellt har den [identiteten] i asylprocessens slutskede inte med saken att göra”, skriver han i sin bok ”I Sveriges väntrum” (sid 169)

Trots detta kritiserade Granestrand Tamas för att ”mörka” uppgifter som han själv beskrev som inte relevanta i sammanhanget.

Här kan du läsa Granestrands övriga påståenden:

Tillbaka till debatten om ”De apatiska”